Annika Dopping berättar om hur hon startade i TV och hur de fick sämre löner utifrån argumentet att det skulle vara en fara för helheten. En kvinnlig chef utnyttjade kvinnornas vilja att göra något bra för helheten och engagemanget.
Hon var sedan programchef, första kvinnliga programchefen, och berättar om ett programchefsmöte och hur hon gjorde det typiska kvinnliga att lägga alla korten på bordet. Det som hon senare lärde sig: att köra en puck i taget – ett argument i taget för att alltid ha ett ess i ärmen. I det här mötet angrep männen det svagaste argumentet vilket gjorde att Annika inte hade några argument kvar.
Från början fanns bara likhet och manligt och kvinnligt var fult. Det är tabu att tala om skillnader i Sverige. Annika har jobbat med frågorna länge. En av historierna handlar om hur vi diskuterar olika. Det indirekta sättet att uttrycka sig: det kvinnolika handlar om underförstådda meningar och retoriska frågor och kan leda till missförstånd. Vidare: kvinnor ställer gärna frågor istället för att faktiskt peka med hela handen.
Språket är en stor skillnad mellan kvinnligt och manligt sätt. Insikten om att det finns olika konfliktsätt. Konflikt kan betyda många olika saker: typiskt kvinnligt är en del osämja medan mellan män handlar det om krig. Viktigt att inse att det dock är större skillnader inom generella grupper än mellan de olika grupperna.
Annika berättar att hon själv är mycket “manlik” när det gäller sitt liv. Det handlar om att lära sig de olika sidorna: lära sig de olika sidornas sätt att kommunicera.
Ett exempel är att kvinnor gärna samlas runt problem och det skapar relationer – vilket för män som mer lösningsfokuserade och inte förstår varför ett löst problem ska fortsätta att diskuteras.
Den spatiala förmågan är ett manligt fenomen medan kvinnor generellt har större språklig talang. Kvinnor är mer inriktade på frazzing och en större vidvinkel och ta in allt samtidigt vilket är gynnsamt att även kombinera de olika förmågorna och gåvorna.
Indianskt ledarskap handlar om att se till att låta kvinnorna välja ledare. Det säkrar balansen mellan könen.
Annika berättar om hur hon skulle byta ett hus och hur hon berättade om sitt hus och kvinnan hon skulle byta med fick höra allt om Annikas hus, och hur den kvinnan sedan ärligt förklarade att hennes eget hus inte var något speciellt.
Det kvinnolika är mindre skiljt mellan sak och person och det är viktigt för kvinnor eftersom man annars lätt kan bli sårade personligen av kritik istället för att se det som en möjlighet att utvecklas.
Anna Serner, VD för TU, menar att det inte självklart är så att män har minst lika stort bekräftelsebehov och att kvinnor tenderar att förstärka de kvinnolika egenskaperna i diskussion.
Anna Serner menar att hon saknar ett “varför” från många män när det kommer till förhandlingar.
Annika Dopping visar på hur män tenderar att rangordna en grupp utifrån kompetenser och det bygger på överlevnad och att man anförtror andra män och därmed visar förtroende. För kvinnor handlar det om att hitta gemensamma nämnare och därmed ger råd och tips – och när vi då tror att alla är lika så ger kvinnor råd till män, vilket innebär att männen känner sig underordnade trots att det hela bygger på omsorg.
Män tenderar att fråga sig “vem har bestämt det?” medan kvinnor tenderar att fråga “varför då?”
Målet är att få balansen mellan kvinnolikt och manlikt i grupper menar Annika Dopping.
När vi är avstressade har vi större tillgång till vår intelligens. När vi kommer ner i stresskonen så kommer det sämsta fram ur det motsatta könets egenskaper. Kvinnor tenderar att leverera till varje pris som helst respektive att männen ser bara problemen. Stress är dåligt för beslut. Viktigt att inse att manlikt är att tävla medan kvinnolikt handlar om att skapa i lugn.
Det viktiga handlar om att stå upp för sig själv men inte villkora det gentemot vad omvärlden besvarar den markeringen. Det handlar inte om att styra andra och utan att skapa en förutsättning för sitt själv.
Det viktiga handlar om att ha insikt om våra hormonella skillnader och hantera det utifrån detta. Det handlar om att känna respekt och dra positiv nytta. Men på kvinnliga arbetsplatser behöver man hitta sätt att hantera konflikter utifrån att förstå såväl det hormonella påverkan och de skillnader i värderingar som finns.
Tips från publiken är “pajkastningsmöte”, alla får säga sin åsikt utan att bli motsagd – eller Anna Serner föreslår att människor får beskriva hur man tror att andra ser på en. Det kräver mod och fungerar bra.
Furman har en teori: alla skriver ner sina klagomål i en kolumn och sedan lösningen: hur vill vi ha det i den andra. Sedan fimpar man den första kolumnen och jobbar utifrån lösningarna.
Försvara dig inte och du är inte angripen: tänk LUFT
- Lyssna – vad är det som människan är upprörd över egentligen.
- Uppskatta – kan vara svårt men är mycket nödvändigt även om man gör det tyst för sig själv
- Förstå – människan känner så just nu, beroende på kontexter
- Tala – efter det så kan man tala om vad man pratar om.
FIRO-modellen är en annan möjlighet att använda.
Den kvinnliga energin handlar om att ta in med sina sinnen enligt Yinyang-filosofin. Det går på känslan och kräver öppenhet. Manlig energi handlar om kreativitet, effektivitet och att uträtta saker vilket går på vilja istället för känsla. Balansen är viktig: tanka och ge ut. Tidvattnet som en metafor.
Annikas fem punkter om könstypisk mötesteknik:
- när män sitter runt ett bord så är alla andra fiender tills motsatsen bevisas genom att visa att man är på deras sida. Kvinnor utgår från att andra är vänner tills motsatsen motbevisas. Kvinnor väntar tills man har något att tillägga vilket kan missförstås.
- för kvinnor är intresset att fundera över vad som ska göras – och det är inte problem att riva upp beslut medan för männen ligger lagt kort
- mitt i diskussioner kan en kvinna se något annat och ta in flera olika inputs som kan synas irrelevanta vilket förvirrar männen
- viktigt för män att läsa av rangordningen medan kvinnor söker bästa lösning.
- en kvinnolik beslutsprocess är en lång process, vänder och vrider på diskussionen och tar in många olika parametrar och sedan tar beslutet och genomförandet blir effektivt. Ett manlikt sätt är att snabbt ta processen ta ett beslut och sedan blir genomförandet rätt ineffektivt.
Fråga ur publiken påpekar att även om man som kvinna är mycket strukturerad men gillar att bli avbruten och vara igång med flera saker samtidigt. Det kan handla om förminskande av stress och därmed större nåbarhet av sin intelligens.
Risktagande måste också handla om balans mellan det manlika risktagandet och den kvinnolika försiktigheten.
Kvinnor är inte så intresserade av formell makt men informell makt är viktig och hos män är det ofta tvärtom. Viktigt för kvinnor är att skapa sig formell makt för att ha skyddsstrukturer.
Anpassning: kvinnor har en impuls att bli lik majoriteten – söker tillhörighet och anpassa sig. Viktigt att faktiskt bibehålla sin särart.
Kvinnor har generellt en strävan efter förbättring – män är ofta nöjda med good enough. Det kan behövas att stötta kvinnor att good enough kan vara okej.
Baksidan av den kvinnolika rättvisetanken – alla lika – vilket innebär att man har svårt att låta någon skina mer än andra. Viktigt att lyfta den kvinna som lyckas och därmed lämnar gemenskapen och lär av dessa. Spräng glastaket.
Avslutar med exemplet av darttavlan i pissoaren – och att det nog var en smart kvinna som kom på. Att stimulera och därmed effektivisera det egna städjobbet.
